Stockholms stadsträdgårdsmästare.

Stockholms första parker
När industrialismen nådde Sverige i mitten av 1800-talet ökade befolkningen i Stockholm kraftigt. Under 50 år ökade befolkningen i huvudstaden från 100 000 till 300 000 invånare. Det byggdes stora stenhuskvarter på malmarna och den tidigare lantliga staden fick mer ett storstadsutseende.  Tidigare låg idylliska gårdar intill de centrala delarna av staden. Se Stockholms befolkningsutveckling från 1900 fram till idaghär.

Någon vid den tiden beskrev utvecklingen så här:
I stället för grönskande och blomstrande trädgårdar är hela det vida området fyllt av husmassor, som helt och hållet förintat eller utestängt den vidsträckta, vackra utsikten. Stockholm har blivit en stenöken, en Holmia petraea, med ett ord en storstad.

Till slut började människorna längta efter grönska och promenadstråk mitt i stenöknen. Stadsplanerarna började snegla på de stora Europeiska städernas stadsparker. I norra Europa var det nu populärt med bergsparker som liknade den engelska parkstilen med stora naturliga ytor. Kronobergsparken och Tegnérlunden ligger mitt i kvarterssystemens räta linjer som små naturoaser i stenstaden. De tillkom på 1880-talet liksom Vanadislunden, Tantolunden och Vitabergsparken. År 1869 fick Stockholm sin första stadsträdgårdsmästare då Alfred Medin tillträdde tjänsten.  Han hade bl.a. utbildat sig vid Rosendal på Djurgården.

Men de första parkerna eller trädgårdarna i Stockholm kom innan vi fick en stadsträdgårdsmästare. Kungsträdgården och Humlegården har funnits som trädgård sedan medeltiden och var länge endast till för kungafamiljen, men den första parkanläggningen som var tillgänglig för allmänheten var Strömparterren vid slottet. Platsen var tidigare en skräpig upplagsplats men som på 1830-talet förvandlades till en vacker trädgård med konditoriservering.
1853 öppnade Berzelii Park och vid samma tid skapades parken vid Mosebacke Torg på söder. På 1870-talet började Mariatorget anläggas, eller som det då hette Adolf Fredriks Torg. Dessa platser var alltså Stockholms allra första parker.

Stockholms stadsträdgårdsmästare

1869 – 1906. Stockholms första stadsträdgårdsmästare hette Alfred Medin (1841-1910) och innehade tjänsten mellan 1869-1906, en period då stora förändringar i både byggnation och parkanläggningar ägde rum i huvudstaden. Under den här perioden anladesbl.a. Kronobergsparken, Vanadislunden, Tegnérlunden, Tantolunden och Vitabergsparken. Även flera alléer tillkom under Medins tid som stadsträdgårdsmästare, som Strandvägens lindallé och även alléerna vid Valhallavägen, Karlavägen och Narvavägen. Under Medins tid skapades också de första trädskolorna, växthusen och drivbänkarna för att driva upp växter att smycka stadens nya parker mm. med.

1906-1936. Mauritz Hammarberg (1871-1947) Stadsträdgårdsmästare i Åbo under åren 1898-1906. I Stockholm skapades under hans tid bl.a.  parkerna Kungsholmstorg 1907, Stureparken 1906, Eriksbergsparken 1920, Högalidsparken 1916-23, Skinnarviksparken 1930-taletoch Pålsundsparken 1911-32.

1936-1938 Osvald Almqvist (1884-1950) var arkitekt vid funktionalismens genombrott i slutet av 1920-talet. Han var initiativtagare till de sammanhängande parkstråk som Holger Blom senare utvecklade och genomförde. Fredhällsparken och Rålambshovsparken blev de första parkerna som anlades efter Almqvists tanke. Almqvists noggrannhet och estetiska krav gjorde att hans idéer tog för lång tid att färdigställa och han hamnade i konflikt med uppdragsgivare. Han bad till slut att få lämna sin tjänst.

1938-1971 Holger Blom (1906-1996) verksam under åren 1938-1971  – läs mitt inlägg här – avgick med pension 1971 och då avskaffades tjänsten stadsträdgårdsmästare.

2009 infördes titeln på nytt med en liknande tjänst som de tidigare stadsträdgårdsmästarna haft och dagens stadsträdgårdsmästare i Stockholm heter Pia Krensler och tillträdde tjänsten i september 2009.

Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.

Källa: http://gardener.blogg.se/2010/february/stockholms-stadstradgardsmastare.html.